hilleven

Jag vaknade av att jag kände mig överkörd av en buss. En stor buss. Ett flertal gånger.
Jag har lite svårt att bestämma mig över om jag borde byta kläder. Jag vaknade som en sjuksköterska idag, hatten på sne, stetoskopet runt halsen och hade otrevligt nog somnat på en snus också. Håret åt alla håll. Jag ser ut som om jag skulle behöva min egen vård. Telefonen blev stulen. Inga nummer kvar. Insåg i morse att jag har mitt gamla kort här någon stans och att det kortet förmodligen har en massa nummer. Eller några stycken i alla fall, Förhoppningsvis. Men jag måste fortfarande ha en telefon att stoppa det kortet i samt pengar på det kortet.

Amar var snäll igår och satte syster i en taxi hem. Taxi är väldigt billigt här. Man kanske bara borde åka taxi egentligen. Igår blev jag utskälld av en arg busschaufför, jag hade inte ens gjort något dumt. Hade bara fel sorts busskort med mig och han blev arg som ett monster. Såg ut som ett monster också och skelade väldigt mycket så jag blev lite rädd. De negativa vibbarna det möte gav reducerades lite av den glada och snälla taxichauffören som körde mig hem igår. Jag undrar lite hur jag tog mig in. Hade ju ingen nyckel. Någon av pojkarna kanske släppte in mig. Min pojke saknas. Vet inte vart han är. Misstänker att mitt kort är ganska tomt nu, får nog lov att lösa in de där checkarna trots allt. Banken måste fixast snarast också. Nu är jag hungrig. Det är jag rätt ofta.

Det känns som att vår säng är trasig. Det var i alla fall inget djup hål i den innan. Är det någon som har förslag på vad man ska göra nu när man inte kan få tag på någon? Kanske dunka Rammstein tills grannarna kommer över och klagar på att deras barn börjat prata tyska? Funderar på vilken krog det var vi var på igår efter festen. Var i alla fall det enda stället som släppte in oompa loompas! Kan ju vara bra att veta.