H&M Historia.
Igår efter jobbet hade jag hoppat av bussen och promenerade längs St Henry Street. Det var soligt och därför en massa människor ute. Jag blev på bra humör av solen och fick syn på H&M. Kollade i fönstret och såg något som drog till sig min uppmärksamhet. Gick därför in i butiken för att frossa shoppa. Lön imorgon tänkte jag.
Jag testade lite olika saker som jag tyckte såg snygga ut men kände mig bara nöjd med en tröja. Sedan hittade jag en massa prylar jag ville köpa. Killen som stod bakom kassan såg väldigt trött ut. Stora ringar under ögonen. När jag skulle betala missade han först att ta betalt för en klädroller så jag pekade på den och sa att jag ville ha den också. Han bad om ursäkt och så la han ner den också i påsen. När jag vände mig om för att gå så skrek han plötsligt efter mig och hade visst glömt att lägga ner strumpbyxorna i påsen. Sedan när jag började gå igen tänkte jag "vad knäppt att han tog sån liten påse att väskan inte fick plats". Så märkte jag att alarmet satt kvar på väskan och jag tog upp kvittot och kollade. Då hade han inte tagit betalt för den heller. Så jag fick gå tillbaka till honom igen.
Väldigt sjukt, tänk om jag bara fortsatt gått ut genom dörren utan att tänka mer på detta. Då hade någon jätte till polack vakt tacklat mig i dörren och trott att jag snattat på grund av hans klanterier. Puh. Glad att jag slapp den. (Ja i Dublin står det flera stycken stora polacker och vaktar varenda affär). Åka fast för det vore lika knäppt som att hitta den här kycklingen på stranden.
Jag testade lite olika saker som jag tyckte såg snygga ut men kände mig bara nöjd med en tröja. Sedan hittade jag en massa prylar jag ville köpa. Killen som stod bakom kassan såg väldigt trött ut. Stora ringar under ögonen. När jag skulle betala missade han först att ta betalt för en klädroller så jag pekade på den och sa att jag ville ha den också. Han bad om ursäkt och så la han ner den också i påsen. När jag vände mig om för att gå så skrek han plötsligt efter mig och hade visst glömt att lägga ner strumpbyxorna i påsen. Sedan när jag började gå igen tänkte jag "vad knäppt att han tog sån liten påse att väskan inte fick plats". Så märkte jag att alarmet satt kvar på väskan och jag tog upp kvittot och kollade. Då hade han inte tagit betalt för den heller. Så jag fick gå tillbaka till honom igen.
Väldigt sjukt, tänk om jag bara fortsatt gått ut genom dörren utan att tänka mer på detta. Då hade någon jätte till polack vakt tacklat mig i dörren och trott att jag snattat på grund av hans klanterier. Puh. Glad att jag slapp den. (Ja i Dublin står det flera stycken stora polacker och vaktar varenda affär). Åka fast för det vore lika knäppt som att hitta den här kycklingen på stranden.
